Den svenska bankmarknaden avregleras

billigare lån

Under andra världskriget skärptes den statliga kontrollen av finansmarknaden och under de kommande decennierna kom kreditmarknaden att vara en viktig del av den statliga politiken. Riksbanken kom att styra inte bara räntenivån utan även kreditvolymen. Utlåningen i svenska kronor var hårt reglerad. Bankernas möjlighet att bevilja krediter till andra ändamål än bostadsfinansiering var begränsade genom att Riksbanken fastställde hur mycket utlåningsvolymen fick öka. Detta begränsade naturligtvis den fria konkurrensen och ledde till en fastlåsning av konkurrensläget mellan bankerna. Men i mitten av 1980-talet blev det allt tydligare att utlåningstaket var ett ineffektivt medel mot kreditexpansion på grund av att en allt större del av kreditgivningen börjat ske utanför banksystemet. Den 14 maj 1985 upphörde Riksbankens rekommendation om högsta tillåtna medelränta för bankernas utlåning och ett halvår senare, den 22 november 1985, togs utlåningstaken för bankerna bort. Avregleringen fick till följd att de svenska bankernas utlåning ökade mycket kraftigt, bland annat blev det nu möjligt att återvinna de volymer som tidigare hade sökt sig utanför bankerna. Under de tre sista åren av 1980-talet dubblerades Handelsbankens utlåningsvolym. Den 1 juli 1989 togs det sista steget i avregleringen av den svenska kreditmarknaden genom valutaregleringen togs bort.