Myndighet
Riksgäldskontoret, ofta förkortat Riksgälden, är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som enligt sin instruktion fungerar som statens centrala finansförvaltning.
Grundades: 1789
Överordnad organisation: Finansdepartementet
Grundare: Gustav III
Ansvarigt statsråd: Finansministern
Ledning: Styrelsemyndighet
Riksgäldsdirektör: Karolina Ekholm
Detta gör Riksgälden
- Sköter statens upplåning
- Är Sveriges resolutionsmyndighet (Hanterar finansiella institut i kris)
- Ställer ut statliga garantier
- Fungerar som statens internbank
Historia Riksgälden
1719–1789
Riksens ständers kontor och riksgäldsdirektionen
Riksgäldskontoret har sitt ursprung i det Riksens ständers kontor som inrättades 1719 för att betala skulder från Karl XII:s regeringstid. Kontoret förvaltades av tre fullmäktige utsedda av de tre högre stånden. Deras antal utökades 1762 till sex fullmäktige. Vid riksdagarna kontrollerades kontoret av kontorsdeputationen. Riksens ständers kontor upphörde efter beslut av riksdagen 1765, då de uppgifter som legat på kontoret överfördes till Statskontoret. Redan 1777 förordnade emellertid kungen att förvaltningen av statsskulden skulle skötas av en särskild riksgäldsdirektion, bestående av kanslipresidenten, statssekreteraren för finansärenden, ett kammarråd och en statskommissarie.
1789–1989
Riksgäldskontoret som myndighet under riksdagen
Riksgäldskontoret bildades vid riksdagen 1789 genom förenings- och säkerhetsakten, efter att Gustav III övertygat Rikets ständer om detta som ett led i att finansiera det pågående kriget mot Ryssland.
Metoden som användes var att ge ut kreditivsedlar, så kallade Riksdaler Riksgälds och utländska lån. Till skillnad från mynt och de sedlar som utgavs av Sveriges riksbank, kallade Riksdaler Banco, hade Riksgäldskontoret inte samma krav på sig att ställa säkerheter för de sedlar som gavs ut. Detta ledde till att ekonomin översvämmades av riksgäldssedlar och att de förlorade i värde gentemot exempelvis mynt och Riksbankens sedlar. År 1818 förklarades alla då utgivna sedlar vara oinlösliga. De sista kreditivsedlarna utgavs av Riksgäldskontoret 1834 och då hade inflationen gått så långt att man fick ge fyra Riksdaler Riksgälds för en Riksdaler Specie.
Även sedan de utländska lånen lösts på 1850-talet fortsatte Riksgäldskontoret av fungera som kreditgivare i Sverige, i en tid då banker var sällsynta. Verksamheten finansierades med skatter. I takt med att ett svenskt bankväsen växte fram minskade behovet av lån från Riksgäldskontoret, och 1897 upphörde formellt Riksgäldskontorets rätt att ge ut sedlar, även om den då inte praktiserats på länge.
1989–framåt
Riksgäldskontoret som myndighet under regeringen
I tvåhundra år, fram till 1989, lydde Riksgäldskontoret som en av få statliga myndigheter under riksdagen när den rekonstituerades till att lyda under regeringen (Finansdepartementet) istället. I samband med detta avskaffades riksgäldsfullmäktige, och Riksgäldskontoret kom istället att ledas av en styrelse utsedd av regeringen. Från 1989 övertog Riksgäldskontoret bland annat uppgiften som statens internbank från Riksbanken.